Behandling

I dag har vi många möjligheter att tillföra hormoner och på sätt slippa många av de besvär som uppstår i klimakteriet. En del kvinnor föredrar den typ av hormonbehandling som leder till en sorts menstruationscykel och andra kan inte tänka sig att börja menstruera igen. I dag finns det olika typer av hormonbehandling, vissa av dem visar en betydligt lägre risk för blödningar än andra.

Klimakteriebesvär kan behandlas effektivt med östrogen eller östrogen i kombination med gestagen. Östrogenbehandling vid klimakteriebesvär har använts i flera decennier. Enligt Läkemedelsverkets rekommendationer bör tiden för behandlingen vara så kort som möjligt och inte överstiga 3-5 år.

Traditionell kombinationsbehandling

I den traditionella klimakteriebehandlingen kombineras östrogen och ett syntetiskt framställt hormon, gestagen. Östrogenet i behandlingen gör så att den rubbade kroppstermostaten stabiliseras och värmevallningarna försvinner. Slemhinnorna i livmoder och slidmynning blir tjockare och huden behåller sin spänst. Östrogenbehandling har också visat sig kunna förebygga benskörhet. Gestagenet behövs för att skydda livmoderslemhinnan från östrogen påverkan.

Vid behandling av depression har östrogenbehandling, tillsammans med antidepressiv behandling, visat sig medföra positiva effekter för just kvinnor i klimakteriet och efter menopausen. Det är välkänt sedan lång tid att ett tillförande av östrogen har mycket god effekt på klimakteriebesvären.

Vävnadsselektiv behandling

Vävnadsselektiv behandling är en relativt ny form av hormonell ersättning som är gjord på syntetisk väg och innehåller tre metaboliter (nedbrytningsprodukter) med östrogen, gestagen och androgen effekt. Att den är vävnadsselektiv innebär att behandlingen verkar där det behövs, och låter resten av kroppen vara.

Den behandlar de besvärliga symtomen vid östrogenbrist som värmevallningar och svettningar och den skyddar mot benskörhet. Dessutom hjälper den vävnadsselektiva behandlingen mot nedsatt sexlust, libido.

Denna typ av behandling ökar inte tätheten i brösten lika mycket som vanlig kombinationsterapi av östrogen och gestagen. Täthetsökningen i sig ökar inte risken för bröstcancer, men det försvårar arbetet för mammografiläkaren. Viss cancer är svår att upptäcka på grund av täta bröst eftersom det inte går att genomlysa det.

Jämfört med vanlig kombinationsbehandling av östrogen och gestagen har den vävnadsselektiva behandlingen visat färre blödningar och mindre bröstspänningar.

Tabletter, plåster, kräm eller gel?

behandlingErsättningsbehandlingen kan tas som tabletter, plåster, kräm eller gel och styrkan är betydligt lägre än den som finns i p-piller. I stort sett motsvarar styrkan den mängd som kvinnan naturligt tidigare producerat.

När man behandlar med tabletter eller plåster har hormonerna verkan över hela kroppen. Undantaget är den vävnadsselektiva behandlingen som verkar på ett annat sätt. Den ger effekt där man vill ha den och låter resten av kroppen vara.
Vid behandling med kräm eller slidpiller behandlar man bara lokala besvär, som torra slemhinnor,
sveda och klåda.

Fördelen med plåster är att dosen östrogen kan hållas mycket låg, även om man behöver ta ett gestagentillägg i tablettform. Nu finns även plåster som innehåller både östrogen och gestagen.

Behandlingstid

I dag är rekommendationen att behandla under så kort tid som möjligt och med lägsta effektiva dos. Det betyder att man bör kontrollera behovet av behandling årligen. Lokal, svagare östrogenbehandling kan däremot vara aktuell att fortsätta med under längre tid.

Biverkningar

Vid hormonbehandling är det många kvinnor som drabbas av bröstspänningar, illamående och humörsvängningar. Det brukar vanligen försvinna efter en eller ett par månader. En annan biverkan är de blödningar som uppstår med ojämna mellanrum. Ibland stabiliseras blödningarna, ibland inte.

Risker

Efter mer än fem års hormonbehandling finns en något ökad risk för bröstcancer medan korttidsbehandling däremot inte visat några höjda risker för bröstcancer. Normalt drabbas 45 av 1000 kvinnor mellan 50 och 70 års ålder av bröstcancer. Vid behandling i 5 år kommer 2 extra fall per 1000 kvinnor att upptäckas i denna åldersgrupp. Vid behandling i 10 respektive 15 år kommer 6 respektive 12 extra fall per 1000 kvinnor att upptäckas.

Kvinnor, i vars släkt det finns klara ärftliga tendenser till bröstcancer, avråds i allmänhet att använda östrogentillskott. Denna försiktighet rekommenderas även för kvinnor som har anlag för, eller har haft, blodpropp. Ges östrogen tillsammans med gestagen, ökar inte risken för cancer i livmodern.

Behandling med hormoner är, som alla andra behandlingar, en avvägning mellan för- och nackdelar. Eftersom hormoner är receptbelagda mediciner hjälper din läkare dig att bestämma vilken sort som är lämpligast.

Naturläkemedel

I hälsokostaffärer finns tabletter med växtöstrogener. Dessa preparat har dock i studier visat måttlig effekt. Andra alternativa metoder som ibland används för att minska klimakteriebesvären är akupunktur, yoga, avslappning och vanlig motion.

Att operera bort livmodern

Det finns olika skäl att avlägsna livmodern. Muskelknutor (myom), blödningsrubbningar, cancer i livmodern (eller i livmoderhalsen) eller framfall är de i särklass vanligaste. När det gäller cancer råder det inga tvivel om att livmodern bör opereras bort, men i de övriga fallen går åsikterna isär. Det finns både för- och nackdelar med att operera bort livmodern och det är bara kvinnan själv som kan avgöra vad som känns rätt. Lättnad över att slippa sjukdomar och symtom måste vägas mot att det rör sig om ett större operativt ingrepp. Operationen är så omfattande att man behöver räkna med att sjukskriva sig i sex till åtta veckor och att man först efter tre månader kan återfå arbetsförmågan helt. En av fem kvinnor får problem med att kissa, eller problem med att blåsan och slidan sjunker ner efter operationen. Många gånger är kvinnan orolig för att sexlivet ska bli annorlunda efter operationen, att det ska göra ont eller vara skadligt. Och givetvis sker det förändringar, men för de allra flesta är besvären övergående.